Jo, läkaren bekräftade det jag och många i min närhet misstänkte. Fibromyalgi. De var hårt. Väldigt hårt att höra. Även om jag misstänkt det ett tag och känt att en diagnos skulle vara skönt för att få mer förståelse både från mig själv och andra. Visst vill ingen höra att man antagligen kommer ha ont hela livet men det var inte det jobbigaste.
Det jobbigaste var när hon sa att jag behöver byta yrke. Att jag inte kommer klara av vårdyrket speciellt länge till. Jag har ju känt de själv men hoppats på att det fanns nått som kunde göra mig bättre men enligt läkaren kommer jag inte klara länge till och behöver tänka över vad jag vill göra i livet och söka mig till ett annat yrke.
Jag kan ju inget annat än vården. Jag älskar att arbeta så. Jag vet inte vad jag ska göra annars. Ett annat yrke och heltid var inget hon rekomenderade. Känns som att jag står vid ett stort vägskäl i livet. Med pilar överallt. Men tänk vilka möjligheter de finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
♥ Tack för dina ord ♥