De är varmt och soligt idag. Prinsen kom hem igår efter en vecka hos pappa. Och här ligger jag, 28 år, och gråter av smärta. Idag är de mellan midjan och knäna värken sitter. Prinsen tittar oroligt på mig och håller mig i handen när jag går. Det är svårt att röra sig och hur jag än ligger gör de så ont att jag har svårt att andas. Ingenting hjälper.
I början av september ska dom kolla på medicin åt mig. De finns en antidepressiv som hjälper mot smärtan så vi kanske ska sätta ut min vanliga antidepressiva och ta den istället. Och någon gång i höst kommer jag få gå till smärt center i Linköping och få hjälp. Men att kroppen gör så ont och bara blir värre oroar mig mycket. Hur kommer det vara om ett år? Om 10 år? Jag ser framför mig hur jag sitter i rullstol med assistenter innan 40 års ålder. Hur förhindrar man den framtiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
♥ Tack för dina ord ♥